.. har till slut fått fatt i mig. Sakta, smygande kröp den allt närmare medan jag ignorerade alla tecken på varning. Trots att jag visste att den någonstans lurade i sitt bakhåll.  Och nu har den tagit sitt obarmhärtiga famntag runt min kropp. Jag är fast. Klorna sitter där, djupt inborrade i mitt kött, och…

.. i det upplysta fönstret längs Stockholms mörka gator i sensommarkväll skymtar jag det andra. Förnimmelsen av mitt liv fast ett annat. Det som inte finns här. Inte nu. Kanske är det i en annan dimension. Kanske i en annan tid. Då som i förr. Då som i framtid. Och av orden som formas minns…

.. kom behovet att skriva. Att uttrycka den där känslan. Den som smyger sig på. Det jag känner redan nu, fastän det som skapar den ligger i framtiden. Nära eller längre bort. Men det kommer ske. Och sorgen blandas med ilska inför det. Känns det bra att krossa andras liv? Att plåga? Är makt verkligen så…