.. har till slut fått fatt i mig. Sakta, smygande kröp den allt närmare medan jag ignorerade alla tecken på varning. Trots att jag visste att den någonstans lurade i sitt bakhåll.
Och nu har den tagit sitt obarmhärtiga famntag runt min kropp. Jag är fast. Klorna sitter där, djupt inborrade i mitt kött, och blodet rinner brännande ner längs mina armar. Dess långa hals slingrar sig kring min. Kvävande, medan den viskar väsande i mitt öra: Vem tror du att du är egentligen? Värdelös, du är värdelös…
Lämna en kommentar