.. hur snabbt något kan skifta. Från något stort, viktigt till något betydelselöst. 

.. och åter tusen … nej, miljontals bitar framför mig. Jag tar upp en. Vänder. Vrider. Försöker hitta en annan bit som den kan passa med. Pusslar. Små, små öar sitter ihop. Vad visar de? Vet inte. Nånting abstrakt. Vad den hela bilden är går omöjligt att säga. Kommer jag någonsin få se den? Tvivlar.…

.. du bara visste hur många samtal vi har haft med varandra. Långa och ingående. Djupa och känslosamma. Jag kommer inte ens ihåg vissa av dem längre. De är för talrika till antalet. Du har aldrig hört mina ord. Inte dessa i alla fall. Aldrig svarat på mina frågor. Samtalen fastnar i mitt inre. Det…

.. har tagit sin början. Jag funderade över mitt 2014 och en sak slog mig. Det är de ojämna åren saker händer. Det är som om livet tar ett djupt andetag under ett år. Nya människor, miljöer, möjligheter, insikter och idéer kommer till mig i en strid ström. Är det månne för att jag är…

.. katten och jag. Självsamheten – den egenvalda ensamheten – är fantastisk. Läkande. Bara mina egna energier. Tystnad. Inget som stör. Kraften sprider sig sakta åter i min trötta kropp. Min trötta själ.