Och ..

.. i det upplysta fönstret längs Stockholms mörka gator i sensommarkväll skymtar jag det andra. Förnimmelsen av mitt liv fast ett annat. Det som inte finns här. Inte nu. Kanske är det i en annan dimension. Kanske i en annan tid. Då som i förr. Då som i framtid.

Och av orden som formas minns jag orden som aldrig blev sedda. De som ligger där och väntar. De som handlar om kvicksandens offer. Om den som sakta dras ner i det klibbiga, oändliga intet. Ovetandes, djupare och djupare. I tystnad ser jag på. Föraktfullt påhejandes.

Tills jag tänker på den som inte ser. Inte förstår. Den jag önskar vaknade och med insikt såg hur kört det varit från början. Den jag förnam i fönstret. I det liv som är mitt fast ett annat.

Och jag vet att det finns, fanns, kommer. Alltid och överallt. I oändlighetens oändlighet. Men jag önskar att det var här. Att det var nu.

Lämna en kommentar