.. är nu ett minne blott. Ett fantastiskt minne! Det var en otrolig resa och upplevelse. Jag kommer aldrig någonsin med ord kunna beskriva hur det var. Inte ens med bilder. Det är något som måste ses, kännas, luktas, smakas och höras med egna sinnen. Och delas med andra. För att kunna minnas tillsammans. Jag…

.. och jag sugs in i historien likt något jag aldrig varit med om tidigare. Orden tränger sig in, sätter sig fast. Så många av dem kunde varit mina egna. Det känns som boken till viss del handlar om mig själv. Och jag gillar det. Det är som en bekräftelse. Jag läser och jag växer…

.. på väg ut. Värmen, ledigheten, lugnet får mig att vilja skriva. Kanske kommer det mycket här. Kanske kommer inget.

.. och ord som svävar runt. Vägrar lägga sig till ro. Vägrar formulera sig till meningar. För jag inte vill? Vågar? Får? Och jag undrar vad jag känner. Är det si pga hittad? Är det så pga fått? Är det ingenting? Är det en tanke? Vad är sanning? Och livet förändras igen. Metamorfosen går vidare.…

.. om en kunde få stanna tiden ett tag? Precis där och då? Som när solen lyckats bryta sig igenom molntäcket och låter sina strålar strila genom lövverket på mina slutna ögon. När allt som hörs är fåglarnas kvitter, katternas tassande och andetagen från oss som slumrar i stillheten. Och tankarna vandrar, börjar skapa ……