.. är tunga. Sega. Känns som någon sprutat in bly i mina ådror. Bly som bränner. Som alltid sker det plötsligt. Över en natt. Alltid på hösten. Som om mina muskler protesterar mot kylan som sakta kryper på. Jag fokuserar på glittret. Ser att det vackra finns kvar. Och jag ler och jag gråter. För…

.. är här. På så många sätt. Blåsten har hårdnat. Ett grått täcke lägger sig över staden. Mörkret tar över. Det är en konstig höst. Saker sker i världen omkring mig. Saker av ondo, saker som skadar. I kropp och i själ. Men, ännu, inte hos mig. Utan hos andra. Och jag ser på, likt…

.. har så många så svårt att acceptera? Att förstå att alla inte är lika? En behöver inte förstå själva grejen eller hålla med. Men att acceptera och respektera utan att döma. Det är väl inte för mycket begärt? Tänk vad många fina, underbara människor ni missar!

.. mig omkring och undrar. Vilka av alla människor som faktiskt är ärliga. Som inte spelar ett spel. Som verkligen trivs med sina liv, sina val. Eller har det blivit så för att … ja, det ska ju vara så? Och då får en vara nöjd och glad. Även om en får anpassa sig. Tycker…