.. och ord som svävar runt. Vägrar lägga sig till ro. Vägrar formulera sig till meningar. För jag inte vill? Vågar? Får?
Och jag undrar vad jag känner. Är det si pga hittad? Är det så pga fått? Är det ingenting? Är det en tanke? Vad är sanning?
Och livet förändras igen. Metamorfosen går vidare. Det vackra täcks långsamt över med en hinna. Till något som inte tycks ha en skönhet. Eller? Den fula ankungen blev ändock en svan.
Metamorfosen kommer att fortsätta till nya stadier. Gång på gång. En del är fula. En del är vackra. Alla är dock sköna. På sitt sätt.
Och så måste ske tills själen funnit sina fränder och de åter kan lägga sig till ro, samlade, i deras ursprungssjö.
Lämna en kommentar