.. om en kunde få stanna tiden ett tag? Precis där och då?
Som när solen lyckats bryta sig igenom molntäcket och låter sina strålar strila genom lövverket på mina slutna ögon. När allt som hörs är fåglarnas kvitter, katternas tassande och andetagen från oss som slumrar i stillheten. Och tankarna vandrar, börjar skapa …
För där och då inser jag saknaden av det. Där och då förstår jag att det är en bit av mig. En bit där skapandet lever.
Lämna en kommentar