.. är tunga. Sega. Känns som någon sprutat in bly i mina ådror. Bly som bränner. Som alltid sker det plötsligt. Över en natt. Alltid på hösten. Som om mina muskler protesterar mot kylan som sakta kryper på.
Jag fokuserar på glittret. Ser att det vackra finns kvar. Och jag ler och jag gråter. För det som är fint. För sakerna under min korkek. För andras glitter. För andras korkekar.
För så är det ju … Med tillräckligt mycket kork flyter även bly.
Lämna en kommentar