.. länge var Det förknippat med Den utan att jag egentligen förstod det. Försvann Den skulle också Det försvinna. Och när Den på sätt och vis gjorde det… blev allt tungt. Men… har insett att Det kan finnas utan Den. Att de inte är synonyma. Den är saknad, men smärtan är inte lika stark nu…

.. sedan sist. Så svårt det är att hålla denna tankebok i gång. Så mycket har hänt så det är ingen idé att skriva ner allt. Bytt assistansbolag. Flyttat. Gjort mig av med orosmoment. Insett att jag gjorde rätt i att inte åka till USA. Hade rätt om mina föraningar. Visst är det lustigt hur…

.. mig… som en delad människa… eller något åt det hållet. Har förändrats så mycket det senaste året. Mycket att tacka en person för. Som pushar mig, får mig att inse, får mig att prova… Är beroende av denna, har jag insett. För… det gamla finns kvar. Och är redo att fightas för att komma…

.. vad tiden går. Undrar just om någon läser detta öht. Tvivlar nästan. Har fått jobb. Data. Ok, men är det detta jag vill göra… vet inte… lyssna på folk är ju mer min grej. Som på en ängel… Som knappast kan må bra… Och jag vet inte vad jag ska göra…

.. totalt tokig på mig själv… Känner mig för tillfället helt ensam och bortglömd. Pga en person! En person som har förmågan att skapa alla känslor som finns inom mig, både positiva och negativa. Och de växlar konstant, från det ljuvaste rosa till det svartaste svart, från en sekund till en annan. Måste… ändra på…