.. är skarp. Så total. Från ett mörkt, disigt grått täcke till en kaukafoni av starka färger. Som om en förtrollning har brutits.
Vad beror det på? Att den kom? Att den försvann? Så mycket beror på så många.
Och jag känner mig nästan manisk. Det är som om någon konstant viskar: ”Gör medan du kan, gör medan du orkar. Nu, nu! Säg inte nej.” Och jag bara måste lyda.
Lämna en kommentar