.. håller på att riva min skyddsmur. Den som skyddar mig från att bli skadad. Från att bli sårad …
Det gick så fort. På några få timmar hade du fått väggen att börja krakelera. Mot dina vapen var jag chanslös. Mot ditt leende, ditt skratt, dina gnistrande ögon. Mot din omtänksamhet och inbjudande öppenhet.
Jag kämpar med att hålla muren uppe, försöker stadga den där håller på att rasa, men vet att det är lönlöst. Ty innerst inne vill jag inget hellre än att du lyckas. Att du får tag på mig och fångar mig. Att du aldrig släpper taget.
Och sårad jag kommer att bli …
Lämna en kommentar