.. som jag tänkte skulle fylla detta första inlägg fastnar på vägen. Jag vet inte vad jag ska skriva.
Jag satt klistrad framför NRK:s sändningar i fredags kväll, samtidigt som jag läste Twitterflöden och tidningars hemsidor. Det var allt jag kunde göra. Chockad över vad som hände i detta då bara dryga 50 mil bort. I en stad där halva min släkt bor. I det land därifrån halva jag kommer ifrån … jag kände plötsligt av mitt norska påbrå väldigt starkt.
Att vakna upp dagen efter och få veta resultatet av händelserna … alla döda … det var många fler än jag trodde.
Dagen gick. Jag slog av nyhetssändningarna ett tag på kvällen. Såg en film istället. Patetiskt nog Morden i Midsomer. Det kändes ändå som nåt annat.
Ny dag och mindre fast i nyhetssändningar även om jag kollar om något nytt framkommit kontinuerligt.
Hela tiden med ett behov att få skriva av mig. Att sätta få sätta ord på mina tankar.
Ord som nu ändå inte vill komma.
Kanske orden är för privata. Kanske skriver jag snart igen. Bakom ett extra lås.
Lämna en kommentar