stoff by:jessma

.. dag idag. Det känns inte som jag gjort nåt men samtidigt som jag gjort jättemycket. Stack iväg en stund på förmiddagen för att träna lite och kom sedan hem. Åt, och började plugga. Det var dock inte så många övningsuppgifter kvar så det gick fort. Satte mig sen för att åter försöka författa en ”case study” till en kurs jag ska gå. Den går helt över nätet och syftet är att se möjligheter och svårigheter med ”e-learning”. Ett samarbete mellan Sverige, Tyskland, USA, England och Spanien. Lät ju helkul. När jag var nästan klar med att beskriva mina tidigare erfarenheter om detta så gick jag in i First Class för att maila en lärare för jag fastnade vid en punkt. Så såg jag att jag hade fått ett mail. Det visade sig att kursen är uppskjuten till i vår pga. tekniska problem. Så var det med det. Visserligen inte så ledsen över det, för hade den gått hade jag varit tvungen att gå tre kurser parallellt. Så jag började med lite programmering, men det känns inte motiverat. Bara en vecka kvar av handledningen och jag har bara gjort en uppgift. Det är bättre om man jobbar mer intensivt med det. Så jag låter det vara ett tag till. Men man kan undra vad CSN kommer att säga…

Igår kom Patrik (min kusin), Bella och lille Mio på besök. Har inte träffat dem sen i julas. Det är otroligt vad små barn växer. I julas var han en liten bebis. Nu sprang han omkring och jagade Sessan (och välte kaffekoppar, lekte med kattleksaker, försökte få tag på speglar och prydnadssaker etc.). Men väldigt söt. :o) Lustigt att det fungerar. Att det blir en människa av ingenting. Såg även en dokumentär om de siamesiska tvillingarna Abby och Brittany igår. Läskigt. Där fungerade det uppenbarligen inte. Undrar hur det känns att sitta ihop i hela sitt liv. Och vad händer när en dör? Är livet värt det kan man fråga sig. Samtidigt verkar ju de inte bry sig alls. Men de var fortfarande ganska små. Vad kommer hända sen? Det var en märklig känsla man fick. Två personer men samtidigt bara en.

Jag var hos läkaren förra veckan. Saken är den att mitt ena långfinger gett upp lite och vill inte sträcka ut sig. Senan var ok enligt ett ultraljud. Troligtvis är det muskeln som töjt sig. När det hände, förra hösten, så tänkte jag direkt att det där får de operera. Men när hon började prata om operation, och vilka eventuella problem som kunde dyka upp (det kan t ex bli sämre) så kände jag genast nej. Det blev så påtagligt på nåt sätt. Problemen visste jag till stor del redan om, men att sitta där och förväntas ta ett beslut. Nej, usch! Jag kände hur nervös jag skulle ha blivit. Så vi ska försöka med arbetsterapi och nån yttre lösning först och främst. Och vill jag operera så får jag höra av mig. Det kommer nog inte att ske. Brr!

Val igår. Inte den utgång jag hade önskat mig, men samtidigt känner jag att jag inte bryr mig så mycket. De flesta politiker är samma skrot och korn. Det ska iaf bli skönt att slippa allt politiskt snack.

Grattis Sanna, om än lite sent, till lilla Malva. Och grattis till din man och andra dotter också. :o) Tommie har blivit affiliate. Och jag funderar på hur en ny höstdesign skulle kunna se ut.